En vanlig söndagkväll

Hur det går med musjakten, undrar ni? Tja, som svar på det kan jag berätta vad jag har gjort ikväll:

  • gillrat musfällor i bilen
  • funderat över hur lång tid det skulle ta att cykla de 16 kilometerna till jobbet
  • kollat på Hemnet vad det finns för lägenheter till salu i stan
  • konstaterat att det går jättebra att smaska i sig både choklad, nötter och korv utan att musfällan löses ut
  • hört en proppmätt mus hånskratta åt mig från sitt gömställe

En helt vanlig söndagkväll på sistone.

 

Prisgaranti och pubisk transport

Funderar på att besöka julmarknaden i Bremen någon gång framåt december och gör då som jag alltid gör:

1. Går till en känd hotelljämförelsesida för att få en bra överblick.

2. Hittar ett prisvärt hotell med bra läge.

3. Går till hotellets egen webbsida och bokar rum där, eftersom det visar sig vara billigare.

Jämförelsesidor har ofta någon slags prisgaranti: ”Om du hittar ett bättre pris för exakt samma vistelse på en annan webbplats så matchar vi det.” Men jag förstår inte vem som skulle bemöda sig om att kontakta jämförelsesidan och lägga fram bevis på det lägre upphittade priset, bara för att i slutändan få betala exakt samma summa? Ansträng er lite för sjutton! Erbjud ytterligare 10% rabatt, gratis lunch, en chokladask eller vad som helst!

Eller ja, kanske inte vad som helst. Om man bokar just det här hotellet får man tydligen gratis ”pubic transport”, och det kan jag faktiskt vara utan.

bremen

Någon annan dag

Maken och jag återvänder hem efter några dagar i Stockholm och en tur till Åland. Under första halvtimmen tillbaka i huset sker detta:

Maken:

Hälsar på hunden.

Skakar ut och hänger upp jackan som legat ihopvikt i hans väska.

Packar upp och lägger tillbaka enstaka oanvända plagg i garderoben.

Lägger tillbaka alla sina badrumsartiklar på deras rätta plats.

Gömmer undan godiset vi köpte i taxfree.

Bär iväg sin smutstvätt till tvättstugan, upptäcker att maskinen redan är halvfull och sätter igång den.

Sätter igång vattenkokaren för att göra te till mig.

Kollar posten som hus/hund/kattvakten burit in.

Jag:

Hälsar på hunden.

Dumpar mina väskor på bordet i vardagsrummet.

Får syn på katten, plockar upp henne för att gosa.

Kollar om det är några kakor kvar av dem jag bakade åt hus/hund/kattvakten.

Får ett meddelande på min telefon, kollar det och fastnar på facebook (som jag kollade senast i bilen hem från stationen).

Dricker en kopp te som maken har fixat åt mig.

Mycket senare: Hittar inte min tandborste, hämtar den ur min packning och tänker att resten kan jag ju packa upp imorgon. Eller någon annan dag.

IMG_20150718_114930

Piteå calling

Jag får ett sms, men kollar inte eftersom mina händer är upptagna. Någon minut senare ringer mobilen, mitt eget nummer visas på displayen och jag svarar konfunderad.

Norrlänning: Hej, jo… Min fru har nästan samma mobilnummer som du och jag råkade skriva en fyra när det skulle vara en sexa, så nu har det kommit en kod till dig som vi behöver.

Jag: Eeh… va?

Norrlänning: Jo, så om du är hemma kanske du kan kolla din e-mejl.

(Röst i bakgrunden)

Norrlänning: Jaha, IT-killen säger att den ska ha kommit till din mobil. Så om du kan kolla om du har fått nåt meddelande på mobilen och ge mig koden?

Jag: Eeh… vänta lite då.

Kollar mitt sms och antecknar koden som är från Google, samtidigt som jag funderar på om jag har läst några bedrägerivarningar om norrlänningar som ringer runt och lurar till sig koder från folks mobiler.

Jag: Vad skulle du ha koden till, sa du?

Norrlänning: Vänta så får du prata med IT-killen, han är bättre på att förklara.

IT-killen: Jo, vi skulle skapa ett konto. De kräver dubbel säkerhet så man måste skriva in sitt mobilnummer också.

Jag: Ett konto till vad?

IT-killen: Jo, ett sånt här, vad heter det, g-mailkonto, visst.

Här inser jag att det hela är för dumt för att vara påhittat och överlämnar koden mot ett löfte om att de byter mobilnummer så fort de har loggat in.