Motionera bör man…

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att röra på mig, och min gastric bypass har inte direkt ändrat på det, även om det är hundra gånger enklare nu när jag slipper släpa med mig så många extrakilon. Det finns en enda motionsform som jag älskar, och det är simning. Jag ser det knappt som motion ens, utan mer som meditation. Känslan av tyngdlöshet är helt oslagbar, och när jag kliver ner i vattnet släpper jag allt annat. Det enda som finns är jag, vattnet och 70 längder som ska simmas. Det spelar ingen roll hur många bekymmer jag har när jag kliver i, för när jag kliver upp igen en timme senare har jag inga kvar.

När jag inte har möjlighet att simma händer det att jag tar en promenad eller ställer mig på min crosstrainer, men av någon anledning orkar jag inte gå lika långt eller träna lika hårt efter operationen som innan. Det finns en bra promenadväg runt byn som mäter ganska exakt 4 km, och innan operationen var den faktiskt inget större problem. Nu får jag allt som oftast någon slags energikris efter 3 km. Jag blir matt, yr och darrig och måste bära med mig både vattenflaska och en banan för att kunna ta mig runt.

Förmodligen sitter det mest i huvudet, annars är det lite underligt att jag faktiskt orkar simma 2 km på 70 minuter i sträck, men får energikris av att gå 3 km.

Dagens motion: 20 minuters promenad och 25 minuter på crosstrainern

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s