Tjockast i Blekinge

Igår tog vi en tur till solen, vilket som vanligt betydde Blekinge. Förutom att hälsa på min ömma moder åkte vi även ner till havet för att känna på vattnet och ignorera några ”hundar förbjudet”-skyltar.

Där fanns också en av Blekinges många sevärdheter, Elleholmseken, som tydligen är den tjockaste eken i hela Blekinge med sin omkrets på 765 cm. Detta träd väckte en rad undringar hos mig. Hur lång tid tog det att åka runt och mäta varenda ek i Blekinge? Det må vara ett litet landskap, men eken är inte Blekinges landskapssymbol för att det är ett sällsynt träd. Vilken utbildning måste man gå för att jobba som ekmätare? Och är det bra betalt?

Zombies!

Den här veckan har jag försakat min simning och istället ägnat mig åt zombier. Igen. Fast den här gången är de inte direkt känslosamma och humoristiska, som R i Varma kroppar, utan enfaldiga, grymtande varelser som stapplar omkring och letar levande föda.

På fem dagar har jag sett 19 avsnitt av The Walking Dead och tycker (uppenbarligen) att den är sevärd. Det var nära att jag tappade intresset redan i första avsnittet. Huvudpersonen vaknar på sjukhuset efter att ha legat i koma – helt ensam – i flera veckor medan det civiliserade samhället går under. Och hur sjutton undgick han att dö av vätskebrist? Ett antal avsnitt senare försöker hans fru göra abort med hjälp av ”dagen-efter-piller”. Sådana detaljer stör mig verkligen.

Å andra sidan ska man kanske inte kräva att en tv-serie som handlar om zombier ska vara helt verklighetstrogen… 😉

Landet

Man vet att man bor på landet när man under en timmes promenad möter två traktorer, en SUV och tre flakmoppar. Och alla förare hälsar glatt.

När vi precis hade flyttat hit för tre år sedan kom en av bönderna i byn förbi då och då. Marken vårt hus är byggt på är en avstyckning från hans mark, och han verkade se det som sin skyldighet att kontrollera att vi skötte hus och trädgård på rätt sätt. Dessutom frågade han gång på gång om vi verkligen trivdes på landet. När vi svarde jakande trodde han inte på oss.

”Stadsbor trivs aldrig här ute, det går bra ett år kanske, sen flyttar dom.”

Ett halvår senare överlät han gården till sin dotter och flyttade till ett villaområde i stan. Hört talas om projicering, herr Bonde?

I rättvisans namn är det inte bara han som undrar hur vi kan trivas här. Särskilt på vintern är det många som frågar hur vi står ut. Men så illa tycker jag inte det är. Snöröjningen sköts över förväntan, även om saltning inte verkar vara trafikverkets grej.

Den värsta tiden på landet är faktiskt just nu. Varför? Vi är omgivna av bondgårdar i alla väderstreck och nu är det dags för g ö d s l i n g.