Klia mig!

Eftersom vi bor ”in the middle of nowhere” med skog och hästhagar som enda grannar är det inte direkt ovanligt att diverse vilda djur letar sig in på vår tomt. Senast i morse var det en räv som tog en genväg förbi vårt garage medan vi iakttog den från köksfönstret. Den gick fem steg, stannade och kliade sig med ena baktassen bakom örat, gick fem steg till och kliade sig igen. Sådär höll den på tills den var utom synhåll.

Av rävens beteende drar jag snabbt följande slutsats: Det är dags att be veterinären skriva ut medel mot rävskabb till hunden. Igen.

Förra skabbepisoden inföll strax innan jul. Istället för att ligga och slöa 95% av tiden hade vi plötsligt en mycket social hund som följde oss i hasorna och pep ”Klia mig, klia mig!” hela tiden. Stackarn.

Det finns dock en positiv sak med rävskabb. När vi är ute och går längre promenader händer det ofta att vi möter okopplade hundar och deras ägare. Ägarna vill ofta att hundarna ska hälsa och lyssnar inte direkt när jag artigt avböjer. I det sammanhanget är ”nej, han har rävskabb” ett mycket effektivt sätt att få folk att kalla in sin hundar. Tro mig!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s