Det gula eländet

När vi bodde i marklägenhet för några år sedan bodde vi granne med ett par som pysslade om sin trädgård med glödande passion. Mitt eget trädgårdsintresse sträcker sig oftast till att klippa gräset, alternativt säga till min man att det behöver göras (jo det funkar faktiskt!). Lyckligtvis hade vi en hög häck mellan tomterna – välansad på deras sida, ”naturell” på vår sida – annars hade de förmodligen svimmat vid åsynen av vår vildvuxna gräsplätt.

Just vid den här tiden på året var dessa grannar väldigt sällskapliga. Varje gång vi stötte på dem stannade de för lite kallprat, och avslutade alltid med:

Ni drar väl upp maskrosorna så fort de kommer? Låt dem inte bli vita, då blåser fröna in till oss.”

Det där satte sig hos mig, så första sommaren vi bodde i huset började jag virka upp maskrosor av gammal vana. Jag ville ju inte förstöra för eventuella trädgårdsnördar till grannar. Det dröjde inte många dagar innan jag gav upp. Vi bor granne med fyra bondgårdar, en i varje väderstreck. Hos samtliga ser det ut så här:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s