Effektiv

Satte in en kaka i ugnen, och innan den var klar hade jag lyckats hitta en passande jobbannons, skriva en ansökan och skicka in den. Det var värst vad effektiv man kan bli när man är sur på sin arbetsgivare. 😉

Just nu ignorerar jag raden ”vi ser gärna manliga sökanden” och är glad över att jag gör något aktivt istället för att bara tjura.

Mysbelysning

Blev så glad när jag hittade en ljusslinga med små lyktbollar i rispapper på Åhléns igår. Jag har haft en exakt likadan ljusslinga i flera år och älskar det mysiga ljuset den ger. Tyvärr gick den sönder för något halvår sedan och sedan dess har det varit mörkt och dystert i ena änden av vardagsrummet. Men nu är ordningen återställd!

Att inte kunna äta sig glad

Gårdagen förlöpte utan fler missöden, och tur är väl det. Jag är fortfarande både ledsen och förbannad efter samtalet med chefen igår, och har milt sagt svårt att smälta mitt byte av arbetsplats. Eftersom jag ständigt tänker på jobbet just nu känns det inte heller direkt som om jag har semester längre.

Hade detta varit för två år sedan hade jag tryckt i mig en stor godispåse, inväntat det belönande sockerruset, och sedan kompletterat genom att baka en kladdkaka. Sedan hade allt känts mycket bättre. Det där funkar som bekant inte längre, men det hindrar mig inte från att vilja äta saker som inte är bra för mig. Jag vill så gärna äta en 200 grams chokladkaka, men jag vet ju att sockerruset numera yttrar sig i form av dumpning – och det utsätter jag mig inte frivilligt för!

Så istället för att äta mig bort från mina känslor har jag bestämt mig för att låta dem vara. Jag får vara arg och ledsen ett tag. Det är inte helt lätt, men någon gång måste det ju gå över.

 

Det finns lätta dagar och så finns det dagar som idag

Har varit vaken i ganska exakt tre timmar och hittills har följande hänt:

* En av katterna har kissat i min säng. Vad jag har gjort för att förtjäna det vet jag inte. Någon som vet om man kan torktumla ett duntäcke?

* Min chef har ringt och meddelat att jag inte är kvar på min arbetsplats efter semestern. Jag ska istället jobba på en skola som ger mig ännu längre resväg, och med en chef som jag vet att jag har mycket svårt att samarbeta med.

Funderar på att gå och lägga mig igen.

Scenskräck på papper

Just nu läser jag sommarkursen ”Att skriva historiska romaner” på universitetet. När jag berättar det för folk brukar jag i allmänhet få en mycket frågande blick tillbaka. Ofta följt av kommentarer som: ”Ja, för vem vill vara ledig under semestern?” eller ”Kan du inte läsa något som du har nytta av istället?”

Men det är faktiskt inte en tillfällighet att jag läser just en kurs som inbegriper kreativt skrivande. Jag har haft författardrömmar sedan barnsben och har ett antal påbörjade romaner undangömda i lådorna. Mer än så har det aldrig blivit, och kommer kanske aldrig att bli heller, men en kurs som denna borde åtminstone vara en knuff i rätt riktning.

Just historiska romaner har aldrig direkt varit min genre, men det kanske kan bli? Jag har släktforskat mycket och har tänkt hitta inspiration i det man kan utläsa i kyrkböckerna. Och så krydda det hela med någon form av magiskt inslag så klart.

Idag har jag skrivit den första inlämningsuppgiften, en två sidor lång dialog. Att skriva den var egentligen inga problem – det jobbiga var att lämna den ifrån mig. Så fort jag skickar in den kan alla andra som läser kursen läsa vad jag har skrivit, och plötsligt blev det hur jobbigt som helst. Kan man ha scenskräck, fast på papper (datorskärm)? Maken undrade hur jag hade tänkt bli publicerad författare om jag inte vågar låta någon läsa vad jag har skrivit, och tja… det är ju en befogad fråga. Uppgiften är i alla fall skickad, så nu ska jag bara våga läsa de andras kommentarer de närmaste dagarna också.

I kursen ingår också att läsa just historiska romaner, och jag håller som bäst på att plåga mig igenom Jan Guillous ”Vägen till Jerusalem”. Hur den mannen någonsin har kunnat sälja en bok, är mig en gåta. Herregud vilken tråkig bok!

Shopping på landet

Att bo mitt ett småländskt turistparadis så här års har faktiskt sina fördelar. Med turisterna blommar bygden upp och det händer att man ser mer än tre personer och en kossa om dagen. Dessutom får man helt nya möjligheter att göra av med pengar på hemmaplan. Lanthandeln får plötsligt ganska generösa öppettider, loppmarknader ploppar upp här och var, och man kan köpa ägg och ost hos bönderna här i närheten. Dessutom öppnar den mobila gårdsboden, där man kan köpa nyskördade grönsaker och frukt och bär under hela sommaren. De säljer helt klart landets godaste jordgubbar!

Gårdsboden bygger på ärlighetsprincipen. Den är oftast helt oövervakad och man betalar genom att lägga jämna pengar i en mjölktunna. Jag är förundrad över att det går ihop sig, men det måste det ju göra eftersom den fortsätter att ha öppet sommar efter sommar.