Att inte kunna äta sig glad

Gårdagen förlöpte utan fler missöden, och tur är väl det. Jag är fortfarande både ledsen och förbannad efter samtalet med chefen igår, och har milt sagt svårt att smälta mitt byte av arbetsplats. Eftersom jag ständigt tänker på jobbet just nu känns det inte heller direkt som om jag har semester längre.

Hade detta varit för två år sedan hade jag tryckt i mig en stor godispåse, inväntat det belönande sockerruset, och sedan kompletterat genom att baka en kladdkaka. Sedan hade allt känts mycket bättre. Det där funkar som bekant inte längre, men det hindrar mig inte från att vilja äta saker som inte är bra för mig. Jag vill så gärna äta en 200 grams chokladkaka, men jag vet ju att sockerruset numera yttrar sig i form av dumpning – och det utsätter jag mig inte frivilligt för!

Så istället för att äta mig bort från mina känslor har jag bestämt mig för att låta dem vara. Jag får vara arg och ledsen ett tag. Det är inte helt lätt, men någon gång måste det ju gå över.

 

Annonser

2 thoughts on “Att inte kunna äta sig glad

  1. Jag är inte opad ännu men min man är rädd för detta: vad ska jag göra när jag inte kan äta mig glad? Då vill jag skrika till honom: Jag vill inte behöva äta för att bli glad för det gör mig fet och ännu mer olycklig sen! Jag vill också komma så långt att jag tillåter mig själv att vara arg/ledsen/orolig ett tag. Dt är väl fan så mkt bättre att ringa en kompis, blogga, eller nåt istället för att sitta i ensamhet och äta?

    Du är stark som tillåter dig att känna känslor! Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s