Dagens fynd

Åkte in till stan för att köpa skor, vilket jag verkligen behöver. Jag hatar att köpa skor, så jag kom hem med det här istället:

En grå kavaj från HM+. Jag tror inte att bilden gör den rättvisa, men den är verkligen både snygg och bekväm. Love it! Tänkte jag kunde ha den till jeans och vardagstopp på jobbet. I vanlig ordning fick jag gå upp i storlek eftersom jag köpte den på HM+. Detta är strl 48 och i normala fall brukar jag ha 44 i överdelar.

Och så klämde jag ur de sista dropparna ur årets sommarrea och slog till på den här klänningen som var nersatt med 75%. Som maken så vänligt påpekade när jag kom hem, äger jag redan en herrans massa klänningar, men eftersom jag ska på 40-årsfest i september tyckte jag att det var befogat. Strl 44 på Cassels.

Samtal på jobbet, del 2

När jag började på mitt nya jobb blev jag så glad när jag kände igen några kollegor som jag hade jobbat med för länge sedan – det var så skönt att inte alla ansikten var helt nya. Idag satt en av dem bredvid mig på lunchen.

Ny kollega: ”Har du och jag träffats tidigare i något annat sammanhang?”

Jag: ”Vi jobbade ju ihop för 10 år sedan, minns du inte det?”

Ny kollega: ”Nja, för 10 år sedan jobbade jag inte i denna kommunen.”

Jag: ”Hmm, men jag hade ju din dotter i engelska?”

Ny kollega: ”Nej, jag har bara två pojkar.”

Jag: ”Men heter du inte xx?”

Ny kollega: ”Nej, men jag känner henne. Är vi så lika?”

Jag visste redan att jag förmodligen lider av ansiktsblindhet, men att det skulle vara så illa?! Pinsamt! Haha.

Missat samtal

Nu i eftermiddags började min telefon vibrera i byxfickan när jag var mitt uppe i en genomgång vid tavlan. Kunde inte svara så klart. En googling senare visade det sig att mitt missade samtal kom från företaget som jag skickade en ansökan till igår. Hann inte ringa tillbaka inom kontorstid, så jag vet inte vad de ville, men det hindrar mig naturligtvis inte från att spekulera. Några mer eller mindre tänkbara scenarion:

1. De läste min ansökan, insåg genast min storhet och ringde upp.

2. Min är den enda ansökan som har kommit in och de är desperata.

3. Samtalet var helt orelaterat till min ansökan och istället vill de försöka sälja något till mig.

Fortsättning följer!

 

Fortsatt jobbsökande

Som omväxling till att läsa jobbansökningar har jag just ägnat någon timme åt att skriva en egen. Jag har inte riktigt funnit mig tillrätta på min nya arbetsplats ännu, så det skadar liksom inte att se sig om lite.

Jag vill inte avslöja vad det är för jobb jag söker, men min bakgrund och utbildning är inte direkt en perfekt match av vad de söker – vilket gör ett säljande personligt brev desto viktigare! Först var jag lite tveksam till om jag överhuvudtaget skulle passa på detta jobb, men efter att ha korrekturläst min egen ansökan några gånger skulle jag ha anställt mig själv meddetsamma. 😉 Återstår att se om rekryterarna på företaget har samma uppfattning…

Egen djurpark?

Där jag växte upp fanns det under några år en djurpark strax utanför byn. Inga elefanter, giraffer och zebror, utan snarare åsnor, getter och highland cattle. Med tanke på hur många djur som springer runt på vår mark funderar jag ibland på att starta en egen djurpark genom att helt enkelt sätta upp ett stängsel och börja ta inträde. Här kan man se vildsvin, älgar, rådjur, rävar, illrar och en och annan grävling. Ett paradis för djurvänner – om man inte är rädd om sina planteringar förstås. Själv kan jag faktiskt glatt offra en och annan tulpan om det innebär att jag få fortsätta se det här genom köksfönstret:

Godkänt!

Fick just tillbaka uppgifterna jag gjorde på sommarkursen (”Att skriva historiska romaner”). Båda var godkända och på den skönlitterära uppgiften fick jag till och med beröm!

 ”Det är en skicklig öppning, och du har även funnit ett språk som bildar en fin helhet med det liv du gestaltar. [—] Här visar du också att du har uttrycksmedlen och den tekniska och språkliga behärskning som krävs för att föra projektet vidare.”

Tänk vad lycklig man kan bli av lite positiv feedback! 😀