Dagens undringar

* Hur kan de kommersiella radiokanalerna fortfarande spela Salem Al Fakirs Keep on walking snart två år efter att den var med i melodifestivalen? Finns det verkligen någon som tänker ”åh vilken bra låt” och höjer volymen lite?

* Varför är draperier i provhytter exakt lika breda som dörröppningen? Jag må vara pryd, men jag föredrar noll insyn när jag provar kläder och vill inte ha en glipa i kanten.

* Vem är det som försöker inbilla oss att väl synliga och totalt malplacerade dragkedjor är snyggt? Hittade en snygg tröja idag, vände på den och upptäckte ett gigantiskt urfult blixtlås på ryggen.

* Swedish House Mafia. I don’t get it. Jag har hört en låt. ”Don’t you wörry, don’t you wörry cha-ha-ajjjld”. De spelar alltså för fulla hus och tjänar miljoner. Seriöst?

* När vi flyttade in i vårt hus flyttade de förra ägarna in i grannhuset. Våra brevlådor är bredvid varandra. Jag förstår om det var förvirrande för brevbäraren de första veckorna. Men att vi fortfarande får fel post flera gånger i veckan efter tre år?! Hur svårt kan det vara?

Gaaaaaaah!

 

Oartig ickekund

Det kan hända att jag blev lite smått irriterad idag när jag besvarade mitt femtioelfte säljsamtal på tre veckor. Och jag kanske lät lite avogt inställd när jag ifrågasatte varför de ringer mig på mobilen trots att jag inte är kund hos dem.

”Men jag vill ju bara hjälpa dig!” svarade säljaren, med en antydan till kränkthet i rösten.

Så förlåt att jag lät hård, Prognosia. Naturligtvis har ni inget som helst vinstintresse i att placera mina pensionspengar – ni vill ju bara rädda mig från säker fattigdom som pensionär. Och förlåt för att jag inte tror på ert ord när ni berättar hur mycket bättre det går för er än för alla andra. Och förlåt för att jag till slut lade på luren i örat på er säljare, men jag kände faktiskt inte att hon riktigt lyssnade på mig.

H1N1

Sedan i söndags har jag i princip förflyttat mig mellan sängen, datorn och soffan. Jag fryser och svettas samtidigt. Alla muskler och leder värker. Dessutom gör det ont i ögonlocken av någon underlig anledning. I ena halvan av pannan har det flyttat in nån liten smurf som sitter och hamrar hela dagarna. Snoret rinner och stämbanden producerar min allra bästa whiskyröst. Bara tanken på att ta på mig skorna för att gå och slänga soporna gör mig totalt utsjasad.

Så ja. Influensa. Det var över femton år sedan sist, så jag antar att det var dags.

Idag har jag mest ägnat mig åt att se till att vi får valuta för pengarna för vårt abonnemang på Netflix (gratis provmånad, så det är inte så svårt), gett mitt bidrag till samhället genom att registrera mina symptom på influensakoll.se, samt besvarat mejl från jobbet. Det sistnämnda låter ungefär så här:

”Vi fick inte tag på någon vikarie för dig, så det var ju lite kaosartat idag… men du kommer väl imorgon?”

”Öh, nej, jag har som sagt fortfarande över 38 graders feber idag, så jag kommer inte imorgon.”

”Ok, men hör av dig om du känner dig piggare i eftermiddag så kan jag avbeställa vikarien om jag får tag på någon.”

”Mmm, visst.”

De årliga arbetsplatsenkäterna brukar visa att vi har skyhög sjuknärvaro på mitt jobb. Undrar just hur det kan komma sig?

 

 

Släng släng släng

Min mamma har sålt sitt hus där hon har bott i över 40 år. Hon ska flytta från ett tvåvåningshus med källare, vind, garage och två fristående förråd till en tvårumslägenhet på 45 kvadrat. De nya ägarna flyttar in om 6 veckor. Jag räknar inte med att vara sysslolös under mellandagarna, om man säger så.

Igår inleddes första akten i operation slänga-meningslösa-saker-som-ingen-fattar-varför-man-har-sparat. Jag satte tänderna i mina egna gamla lådor som stått och skräpat på vinden ett antal år och passade bland annat på att slänga det här:

* drösavis med buss-, bio- och entrébiljetter från 80-talet

* en stor bunt med tidningsurklipp där George Michael omnämns

* Hej matematik! och alla andra skolböcker från låg- och mellanstadiet

* ca fem miljoner klistermärken och knappar med olika 70-talsbudskap av typen ”spola kröken” och ”kärnkraft – nej tack!”

* ett antal säckar fula 90-talskläder (som dessutom är rätt mycket för stora just nu)

*enarmade barbiedockor, kropplösa dockhuvuden som blivit sminkade med tuschpenna, samt penntroll med avklippt hår

Har en känsla av att personalen på Återvinningscentralen och jag kommer att vara rätt tajta innan det här är över!

 

 

Burköppnare eller ryggkliare?

Någon gång i min ungdom läste jag en underlig tysk kriminalroman med en katt (!) som huvudperson. Denna katt bekände sig motvilligt beroende av människor, och han delade in dem i två kategorier; burköppnare och ryggkliare (Dosenöffner und Rückenkratzer).

Och jag vet precis vad som är min huvudsakliga uppgift i katternas ögon. När en av katterna sätter precis så den skymmer tv-bilden, lägger sig på tangentbordet, alternativt sätter sig på mitt huvud när jag sover – då är det mat som gäller. Men när det kliar på ryggen eller bakom örat, då går man till husse:

En sak i taget?

Sitter i soffan framför ett efterlängtat avsnitt av the Walking Dead. Blir sugen på te och pausar programmet för att gå och koka vatten. Medan vattnet kokar upp kollar jag min mejl. Klickar på ett erbjudande från Bokus och börjar läsa om nyutkomna böcker. Hör att en av katterna krafsar i lådan, så jag går för att tömma den.

På väg tillbaka genom köket häller jag upp vatten i tekoppen. Te får mig att tänka på Downton Abbey, så jag låter teet dra och går tillbaka till datorn för att kolla upp en av skådespelarna. Fastnar vid youtube ett tag. Börjar fundera på vad jag ska ha på mig imorrn och kommer på att jag har tvätt i både maskinen och torktumlaren.

Börjar vika tvätt. Funderar på om mamma har plats med tvättmaskin i sin nya lägenhet. Ringer mamma. Mamma undrar hur det går med mina studier, så när vi lagt på läser jag ett kapitel engelsk språkhistoria.

En halvtimme senare häller jag ut mitt bortglömda, numera kalla och beska te i vasken. Går för att lägga in den vikta tvätten. Får syn på tv:n, undrar varför den är på och visar en pausad bild…

Mat på bordet

Min man har ett jobb med tämligen oregelbundna arbetstider. Det händer att han jobbar kontorstid och ibland jobbar han sena kvällar. Jag är mest glad så länge han jobbar på hemmaplan och inte i Stockholm.

Idag var han tydligen helt ledig, för när jag kom hem stod middagen på bordet:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kroppkakor. Äkta hemlagade småländska kroppkakor. Gissa om det är en av mina absoluta favoriträtter? Jag orkade äta en hel. Sedan väntade jag 1,5 timme och åt en till. 😀