Hypnotisören

Vi såg hypnotisören igår. I’m not impressed.

Jag läser inte kriminalromaner, men jag har ju inte undgått att uppfatta hyllningarna kring denna bok. Därför förväntade jag mig en riktigt spännande och annorlunda handling – men näe.

Det enda som imponerade var den modiga castingen, där man verkar ha lagt all åldersdiskrimination åt sidan och låter en snart 50-årig man (Persbrandt) och en kvinna på god väg mot 60 (Lena Olin) spela föräldrar till en tioåring. För gud förbjude att man släpper fram några nya svenska skådisar på vita duken.

Goda råd?

Det räcker tydligen att andas ordet ”ischias” så får man lika många goda råd som man har vänner. Snällt, men lite förvirrande när alla säger olika och till på köpet börjar bråka om saken. Tydligen bör man stretcha rumpmuskeln, alternativt absolut inte stretcha. Eller så bör man vila, alternativt röra på sig extra mycket. Hänga i en dörröppning (yeah right, som om jag klarar det!), alternativt… ja ni fattar.

Så just nu gör jag helt enkelt det som gör minst ont och förlitar mig på de här två:

IMAG1088

Prassel

Vid frukosten hör jag att det prasslar bland tidningspappret i vedkorgen i rummet bredvid. Ropar åt katten att sluta vara där och gräva. Det tystnar.

Noterar av en händelse att båda katterna ligger på varsin köksstol och sover. Går och väcker mannen som ligger och sover med hunden bredvid sig.

”Det är en mus i vardagsrummet. Jag går till jobbet nu. Fixa det. Puss.”

Undrar när jag kan komma hem igen?

Städlust

Ibland känner jag att städning är både roligt, givande och tillfredsställande. Synd bara att denna känsla bara infinner sig när jag har en annan, mer överhängande syssla över mig. Att skriva en litterär analys av Edgar Allen Poes A tell-tale heart, får den där dammsugaren att se otroligt intressant ut!