En bit kvar till simborgarmärket

Min systerdotter är fyra år och har precis börjat i simskola. Hennes föräldrar var lite krassliga idag, och eftersom det krävs en badande vuxen per unge så fick den snälla mostern rycka in.

Det är inte första gången jag badar i sällskap med denna fyraåring. I sjön hoppar hon ner från bryggan om och om igen och bekymrar sig inte så mycket om hon hamnar ovanför eller under vattenytan. På äventyrsbadet åker hon vattenrutschkana själv, trots att hon ligger två år under åldersgränsen för den. Hon är med andra ord inte särskilt feg av sig.

Men i simskolan är det annat som gäller. Den grunda undervisningsbassängen är tydligen hundra gånger läskigare än alla sjöar och äventyrsbad i hela landet. Att hoppa i från kanten gick inte för sig. Och när de skulle doppa huvudet under vattnet meddelade hon läraren att hon faktiskt inte vågade det. Hans motförslag, att bara doppa hakan i vattnet, bemöttes med en mördande ”är-du-dum-i-huvudet”-blick.

Alltså ägnade hon större delen av lektionen åt att klänga sig fast vid mig och när halva tiden hade gått var ungen i stort sett fortfarande torr.

Men så kom sista övningen: Att stänka så mycket vatten man orkar på simläraren. Det vågade hon minsann. Man skulle nästan kunna säga att hon var en naturbegåvning.

Så kanske det kan bli en simkunnig individ av denna fyraåring så småningom. Men hon har nog en bit kvar till simborgarmärket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s