Samtliga entréer till vårt hus har varsin veranda med trädäck och tillhörande trappa i trä. Det betyder att man måste olja in en väldig massa trä varje år. I normala fall gör maken det, men idag fick jag lite extra energi i solen och bestämde mig för att få det gjort medan han är på jobbet.
Så jag oljade. Och oljade. Alla tre verandorna. När jag höll på med den tredje hejdade jag mig innan jag hade oljat in allt och tänkte att man ju måste kunna ta sig in och ut ur huset under tiden oljan torkar. Så jag lämnade en smal stig fram till trappan och oljade bara vartannat trappsteg. Smart, för då är det inte så mycket jobb kvar sen.
Problemet?
Vi har en hund. Han kommer att vilja gå ut flera gånger det närmaste dygnet. Han kommer inte att följa den smala stigen. Och gör han det kommer han i alla fall inte att hoppa över vartannat trappsteg.
Så antingen lär vi hunden att gå på kattlåda, eller så bär vi 15 kg bångstyrig cockerspaniel ner för vartannat trappsteg.
fortsättning följer... 
Hur gick det i praktiken? 🙂
Han fick hålla sig i sju timmar, sedan bestämde vi att det var tillräckligt torrt för hundtassar. Han har sådan fart nerför trappan att han knappt rör trappstegen ändå. 😉