En av sjutton

Jack Reacher vill bara vara i fred. Sköta sitt, helt enkelt. Han bor ingenstans, jobbar inte och äger bara de kläder han har på kroppen. Men hur mycket han än försöker hålla sig undan hamnar han ändå mitt i händelsernas centrum. Och väl indragen har han inget annat val än att helt enkelt rädda världen.

Det är åtminstone vad han gör i Lögner som är skriven av Lee Child, och eftersom detta är bok nummer sjutton i en serie, drar jag slutsatsen att stackars Jack har råkat ut för det här sexton gånger förut.

Det här är absolut inte en dåligt berättad historia, tvärtom, jag sträckläste den. Men när jag läser vissa passager måste jag hålla andan för att inte brista ut i gråt över klichéerna som används. Några exempel:

När Jack har en pistol riktad mot sig på nära håll börjar han analysera situationen. Han tänker att det faktiskt finns fyra sätt att missa när man avfyrar en pistol – antingen siktar man för högt, för lågt, för långt åt höger eller vänster. (No shit?!) Och så kalkylerar han lite och kastar sig åt rätt håll. Några känslor i form av rädsla eller ilska besitter inte Jack, han är ju en stencool man.

Jack ger sig in i en livsfarlig situation med två kvinnliga FBI-agenter vid sin sida. Naturligtvis är det Jack, civilisten, som tar kommandot. ”Sikta mot huvudet”, säger han till dem. För Jack är så mycket smartare än alla FBI-agenter.

För den som är van vid att läsa genren, och då förmodligen har bättre tålamod med den här typen av stereotypa mansroller, är det här troligtvis en toppenbok, så varsågod och läs!

9175370212

Utgiven på Damm förlag 2013.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s