Lalala bingo!

Min cockerspaniel har vaxproppar i öronen och verkar inte höra ett skvatt just nu. Rättare sagt hoppas vi att den bortfallna hörseln beror på vaxproppar, för då finns det en chans att det går att spola bort.

Dövheten ställer till med vissa praktiska problem här hemma. Hunden har nämligen inte hört matte eller husse säga ”nej!” på ett par veckor. Och om ingen säger nej är det ju fritt fram att göra som man vill. Sätta iväg efter fältharar, käka ur katternas låda eller sätta sig på köksbordet (!) och spana ut genom fönstret. Spelar ingen roll hur mycket vi viftar och gör arga miner. Vi har ju inte sagt nej? Ingen kan se så oförstående ut som en halvdöv cockerspaniel.

Desto större problem har han med matsituationen. Ritualen morgon och kväll är: 1. Sitt och vänta när matte/husse häller upp maten. 2. Ta ögonkontakt med matte/husse och vänta på ordet ”Varsågod!”. Men vad väntar du på matte? Säg varsågod nån gång dåååååååååå! Ingen kan se så ynklig ut som en halvdöv cockerspaniel.

På tisdag ska vi till djursjukhuset. Jag hoppas innerligt att vi kommer hem med en hörande hund, annars får vi gå en kurs i teckenspråk.

fri

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s