Litterär matematik

Eftersom det ligger böcker upptravade lite överallt i det här huset, tänkte vi göra mer plats för böcker i det rum som faktiskt är tänkt som bibliotek. Konsolhyllor på väggen istället för fristående Billybokhyllor borde göra susen, tänkte jag.

För att veta hur många och hur långa hyllplan vi behöver började jag mäta. Jag sprang runt med måttbandet och mätte boktravarna i fönstren, på köksstolarna, på hatthyllan och på pianot. Och så de böcker som faktiskt redan står i hyllorna så klart. Antecknade alla mått, summerade och räknade om till meter.

När maken kom hem från jobbet berättade jag att vi skulle behöva tvåhundrasjuttiosju meter hylla för att få plats med alla böcker, och vi kom snabbt överens om att lägga projektet på is.

Först någon timme senare började vi båda inse det orimliga i att vi skulle äga nästan trehundra hyllmeter böcker. Och någonstans där började jag få ett svagt minne av att det finns något mellan centimeter och meter. Jag tror det kallas decimeter.

CAM00897

Fem böcker

Jag har haft en riktigt bra läsperiod på sistone. Här är fem av de senaste böckerna jag har läst:

berovadive-got-your-number0330331469.02.LZZZZZZZden-skyldigeen-komikers-uppvaxt

Liz Coley Berövad

En 13-årig tjej försvinner spårlöst från ett scoutläger. Tre år senare står hon plötsligt framför sitt föräldrahem igen, med tydliga spår av att ha varit fastbunden en längre tid. Hon minns ingenting av de senaste tre åren och vill helst bara återgå till sin vanliga liv.

Jag gillar verkligen upplägget i den här boken; den är så bra berättad med små ledtrådar och villospår här och där som pusslas ihop.

 

Sophie Kinsella I’ve got your number

Den här köpte jag på engelska så fort den kom ut, eftersom jag inte orkade vänta på den svenska översättningen. Sedan blev den liggande och när jag väl läste den hade översättningen varit ute ett bra tag. Sophie Kinsella är en av mina absoluta favoritförfattare, det finns ingen annan som kan skriva humor som hon. Just den här är dock inte en av hennes bästa.

Huvudpersonen har tappat bort sin mycket dyrbara förlovningsring. I samma veva blir hennes mobiltelefon stulen. Som av en händelse råkar hon hitta en annan mobiltelefon i en papperskorg. Hon bestämmer sig för att behålla mobilen och lämnar ut numret till den till personalen på det hotell där hon tappade ringen. När mobilens ägare – självklart en man med fördelaktigt utseende och hög maktposition – hör av sig, vägrar hon lämna den ifrån sig innan hon har hittat sin ring.

Jodå, den är rolig, men själva bakgrundshistorien har så låg trovärdighet att det irriterar mig genom hela boken.

 

Jackie Kay Trumpet

En helt underbar bok som jag har läst som kurslitteratur på engelska.

När berättelsen börjar är huvudpersonen redan död. Joss Moody var en jazzlegendar och spelade trumpet som en gud. Han har dött i stillhet i sitt hem, med sin fru vid sin sida. En läkare tillkallas som dödförklarar honom. Vid närmare undersökning upptäcker läkaren det som bara hans fru visste – att Joss Moody egentligen var en kvinna.

Därefter får personerna i Joss Moodys närhet berätta hur de reagerade när de fick veta. De flesta tar nyheten med ro. Joss Moody var en god människa, en bra vän, en fantastisk musiker. Vad han hade för kön spelar mindre roll. Den som reagerar starkast är parets adoptivson. Hela hans värld har vänts uppochner och för att ge utlopp för sin ilska planerar han att sälja storyn till en journalist.

 

Lisa Ballantyne Den skyldige

I födelsedagspresent fick jag ett medlemskap i Akademibokhandelns Låna & Läs. Av de femtiotvå böcker som finns på deras lista, finns det en hel del som jag verkligen vill läsa. Tyvärr verkar det inte finnas särskilt många exemplar av varje bok, så när jag kom för att byta bok senast var utbudet minst sagt klent. Så kom det sig att jag fick en kriminalroman med mig hem.

Ett barn har blivit mördat. Ett annat barn sitter häktat, misstänkt för mordet. Huvudpersonen är försvarsadvokaten som genom sin unga klient blir påmind om sin egen struliga uppväxt i fosterhem. I vartannat kapitel får vi sedan följa hans bakgrundshistoria.

Jag vet inte om det här är en kriminalroman i sin rätta bemärkelse; det faktum att jag tyckte om den talar emot detta. Dessutom ligger fokus inte så mycket på själva brottet, utan mer på debatten kring Storbritanniens låga straffmyndighetsålder, tio år.

 

Jonas Gardell En komikers uppväxt

Den här läste jag när den kom ut någon gång på nittiotalet, men eftersom jag tvingar mina elever att läsa den just nu, så måste jag ju själv läsa om den. Det är en skildring av hur det var att växa upp på 70-talet och handlar bland annat om utanförskap, mobbning och vuxenvärldens handlingsförlamning.

Modersfiguren, flickvännen och bitchen

Såg just första avsnittet av Almost Human. Den utspelar sig i någon slags dystopisk framtid där polisen har cyborgs till sin hjälp. Huvudpersonen är en man. Alla hans närmaste kollegor är män. Alla cyborgs är män. Personen som lagar cyborgs är en man. Personen som försöker få huvudpersonen att återuppleva plågsamma minnen är… en man.

Ett tag tänker jag att det finns ett syfte med avsaknaden av kvinnor – det är ju ett framtidsdrama, så kvinnorna kanske har dött ut? Men så verkar det inte vara.

Det finns två kvinnor med minst en replik. Den ena är huvudpersonens chef, som likt en mor först försöker uppfostra honom att följa reglerna, och sedan tröstar honom när det är lite synd om honom mot slutet av avsnittet. Den andra är en mystisk flickvän – med en enda replik – som mot slutet dessutom visar sig vara en lying bitch. En kvinna fick också äran att spela en polis som jagar ifatt och håller fast en viktig brottsling, men den rollen krävde visst ingen replik. Ibland skymtar det förbi en kvinnlig statist, men jag tror inte att jag ens såg två kvinnor i samma bildruta under hela avsnittet.

Det händer att jag uppskattar filmer och tv-serier trots att de inte klarar ett enkelt Bechdeltest, men det här var banne mig pinsamt!

”Jag har läst din blogg”

Maken kommer hem efter ett par dagars tjänsteresa och bland det första han säger är:

”Jag har läst din blogg.”

Jag startade bloggen för snart två år sedan och nu har han alltså läst den för första gången. Han måste ha varit ordentligt uttråkad på tåget hem från Stockholm – jag är imponerad över att han ens mindes namnet så att han kunde googla sig hit.

Det märks att han har en åsikt om något jag har skrivit och jag håller andan lite i väntan på vad som komma skall. Har jag hängt ut honom? Har han blivit felciterad? Och så kommer det:

”Alltså…du kan ju inte stava? Du har stavat fel till intervju.

Viktigt meddelande till maken min och alla andra som eventuellt har legat sömnlösa på grund av denna språkliga nonchalans: Ja, jag har stavat fel till intervju. Med flit. Det är ett slags skämt som anspelar på det faktum att så många vill komma på intervju, men inte kan stava till det. Jag ber om ursäkt för det obehag jag har vållat.

Surprise!

Den här dagen tycks gå i överraskningens tecken:

1. Noterar en stor rishög i diket på väg in till stan. När jag kommer jämsides med den förvandlas den till en livs levande älg som står där och betar. Spooky!

2. Står i lång och tråkig kassakö på ICA. När det blir min tur skiner killen i kassan upp i ett ”Nämen tjena, hur är läget idag?”. Och så försöker han hålla igång någon slags konversation med mig medan han scannar mina varor. Är helt säker på att jag aldrig har sett människan förut, inte ens på ICA.

3. I kylskåpet hittar jag morötter som inte jag har köpt. Undrar om Mr-grönsaker-är-djävulens-påfund har köpt en kanin utan att berätta det för mig?