Använd mobilen!

Firar nyår med traditionell filmkväll och lyckligtvis icke-traditionell nackspärr. Snart ska vi äta tjälknöl som maken har haft i ugnen sedan halv fem-tiden i morse, men i väntan på maten tänkte jag berika er med samhällsviktig information.

Vi såg just Filmen om Pi – om en yngling som driver runt på Stilla havet på en flotte – och då kom jag att tänka på något jag hörde på radion häromdagen. Tydligen finns det de som använder utgångna nödraketer som nyårsfyrverkerier, vilket naturligtvis inte är i sin ordning. Så nu går Sjöräddningssällskapet/Kusträddningen/Sjöfartsmyndigheten (minns inte vilken, välj själv) ut med följande uppmaning:

Om du verkligen befinner dig i sjönöd på nyårsnatten och klockan börjar närma sig midnatt – använd då inte i första hand nödraketen för att slå larm. Använd istället din mobiltelefon.

Så smart! Det borde dessutom vara applicerbart även på situationer på torra land, så nästa gång jag behöver nå SOS tänker jag prova att inte först leta efter de där nödraketerna som jag alltid glömmer hemma, utan ta fram mobilen meddetsamma.

Den grymma naturen

Hunden vägrar komma in. Jag ser honom stå och undersöka ett föremål längre bort på gårdsplanen – uppenbarligen något som är tillräckligt intressant för att ignorera inkallning. Jag drar på mig stövlarna, går ut för att jaga in hunden och försöker redan på håll identifiera vad det är han har hittat. Det är lurvigt i alla fall. En vante? Ett penntroll? En fågel? En hamster?! Inte ens på nära håll förstår jag vad det är. Det ser ut som en enda boll av mycket yvig röd päls. Jag hittar två pinnar som jag använder för att undersöka den närmare. Och så förstår jag. Det är en svans. Ungefär en decimeter kattsvans med röd fluffig päls. Mycket lik den som kom på besök bara häromdagen.

Ibland vill jag hellre bo i stan.

 

Den som ser ut som Hungerspelen

Divergent av Veronica Roth kom ut redan 2012, men ändå hade jag totalt missat den ända tills jag åt lunch med en fd bibliotekariekollega för ett tag sedan. Hon hade precis påbörjat del tre i serien och delade glatt med sig av sin lyriskhet. Jag har kanske sett boken i hyllorna, men gått förbi den i tron att den faktiskt var Hungerspelen (som jag så klart har läst).

Så hade jag missat något då? Ja! Det här är precis min typ av bok! Den fastnar från sida ett och är tämligen svår att släppa ifrån sig efter det. Liksom Hungerspelen utspelar den sig i en dystopisk framtid i USA med en självständig och intelligent ung kvinna i huvudrollen. Men där slutar egentligen likheterna. Att avfärda Divergent som en kopia på Hungerspelen är som att läsa en enda kriminalroman och sedan anklaga varenda deckarförfattare för plagiat.

1456721_10151855038016943_372347609_n

Lugnet efteråt

Diskmaskinen brummar och hunden snarkar, men annars är allt lugnt och stilla. Alla gäster har åkt hem, katten har vågat sig fram från sitt gömställe och mina fötter har åkt upp på soffbordet. Jag borde nog ordna med släktfirande oftare, för den här känslan av välbefinnande frid efter kaos – den infinner sig inte när jag går hem från någon annans fest.