Partiell synnedsättning

Ni vet hur speciellt hundar och barn kan drabbas av tillfällig dövhet ibland? I synnerhet när ordet ”nej” är inblandat. Själv lider jag av tillfällig lässvaghet eller möjligen partiell synnedsättning varje gång jag besöker tandläkaren och vårdcentralen. Jag tror det kallas gäller-nog-inte-mig-störning.

image

Annonser

Omtänksam familj

Min rygg börjar kännas bättre, men det där med att böja sig ner är ett gissel. Enda fördelen är väl att jag slipper tömma kattlådan, plocka ur diskmaskinen och sådant, men för övrigt kan jag inte alls rekommendera det här. Tur i alla fall att jag har en make som snabbt inser att varannan-gång-principen inte gäller längre, utan att det är hans tur varje gång just nu.

Till och med husdjuren ställer upp för mig. Eftersom jag inte kan torka upp saker från golvet så bestämde sig den ena katten idag för att spy upp sin hårboll medan hon satt på köksbordet istället. Så omtänksamt!

Vem?!

Samma konversation varje morgon.

innekatten: Släpp ut mig så att jag kan hetsäta gräs för att sedan skynda mig in och spy upp det på hallmattan!

jag: Det är vinter, du vill inte gå ut.

innekatten: Jooooooooooo!

jag: Okej, varsågod!

Varpå katten tar sats, upptäcker i luften att marken är blöt och kall, lyckas vända och landa innanför tröskeln igen.

innekatten: VEM har snöat på min gräsmatta?! Är det hunden? Han ska få så mycket stryk!

Houdini

Efter år av lös hund i bilen tog vi vårt förnuft till fånga och skaffade en bältessele. Hunden accepterade det hela utan protester och satt fint på sin plats. Men så kom han på att det skulle vara roligare att sitta i husses knä i framsätet och tog ett glatt skutt fram. Kvar i baksätet låg selen, fortfarande knäppt.

Fool me once, tänkte vi och spände selen hårdare. Och tja, det funkade ju bra ända tills vi sneglar bakåt och ser att hunden har lagt sig på golvet. Utan sele.
image

Med rätt morot så…

Vår personalparkering består av en långsmal asfaltsremsa i rät vinkel ut från skolbyggnaden. Det innebär att den som är först på plats på morgonen kan välja platsen närmast skolgården och behöver då inte gå många meter in i värmen. Ju senare man kommer, desto längre får man gå helt enkelt.

På sistone har jag haft ganska svårt att komma upp i tid. Maken knuffar hjälpsamt på mig och katterna turas om att kittla mig under näsan med sina svansar. Men huvudet är tungt, sängen är skön och följaktligen har min bil hamnat längre och längre bort på parkeringen.

Så igår hände det. Parkeringen var full. Inte en enda ruta där jag kunde klämma in min lilla Golf. Alltså fick jag köra till en annan parkeringsplats och femhundra meter i sju minusgrader med ett krympande antal minuter till lektionsstart.

Gissa om jag kom upp i tid i morse? Med rätt morot klarar jag vad som helst!