Vår personalparkering består av en långsmal asfaltsremsa i rät vinkel ut från skolbyggnaden. Det innebär att den som är först på plats på morgonen kan välja platsen närmast skolgården och behöver då inte gå många meter in i värmen. Ju senare man kommer, desto längre får man gå helt enkelt.
På sistone har jag haft ganska svårt att komma upp i tid. Maken knuffar hjälpsamt på mig och katterna turas om att kittla mig under näsan med sina svansar. Men huvudet är tungt, sängen är skön och följaktligen har min bil hamnat längre och längre bort på parkeringen.
Så igår hände det. Parkeringen var full. Inte en enda ruta där jag kunde klämma in min lilla Golf. Alltså fick jag köra till en annan parkeringsplats och gå femhundra meter i sju minusgrader med ett krympande antal minuter till lektionsstart.
Gissa om jag kom upp i tid i morse? Med rätt morot klarar jag vad som helst!
fortsättning följer... 
Motivation at its best!
Ja, det måste ju vara nåt som känns liksom. Att komma i tid för att behålla sitt jobb, få lön och sånt är ju bara blaha som motivation.
👍👍 bra jobbat! Motivation är sannerligen en klar fördel 😉
Ja, verkligen! 🙂