Hårt jobb

Maken kämpar med att dra nya sladdar genom ett tio meter långt rör inbyggt i väggen. Mitt uppdrag är att se till att änden på det röda dragsnöret inte försvinner in i väggen. 

image

Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det.

Annonser

Secret pleasure

Under flera års tid har min ena syster förgäves försökt övertyga mig om Lars Winnerbäcks storhet. ”Men lyssna på den häääär låten! Den är så braaaa!” Och så åker hon land och rike runt för att se honom live.

Hittills har jag varit helt orubblig i min aversion och ifrågasatt det sunda i att ständigt gå runt och lyssna på hans genomdeppiga texter.

Men.

Så hände det sig att ett par Winnerbäcklåtar fanns med på någon Spotifylista jag hade på repeat. De fastnade och tja… han är ju faktiskt bra. Så vad gör jag? Medger för systern att hon har haft i alla dessa år? Knappast.

Jag gör så klart det enda vettiga – sätter Spotify på ”private session” för att inte lämna spår efter mig på Facebook, och så lyssnar jag på Winnerbäcks senaste album. Om och om igen.

Beslut taget

Pinsamt att det skulle ta så lång tid för mig att fatta, men nu i dagarna har jag bestämt mig för att kravmärkt är det enda alternativet för mig.

Vägen fram till beslutet gick så här:

jag: -Alltså, ekologiska djur har det ju bättre, borde du inte välja kravmärkt då?

jag: -Jo, men de produkterna kostar ju lite mer.

jag: -Har du råd med det?

jag: -Ja.

jag: -Case closed.

10670162_10152383119341943_3951759661885633523_n

Orimlig ilska

Ellet berättar i sitt senaste blogginlägg om vad som gör henne orimligt arg och skickar frågan vidare. Jag började svara i en kommentar, men kom på så många företeelser som triggar igång min ilska att de inte riktigt fick plats. Här är min topp tre.

Saker som gör mig orimligt arg:

1. Radioprogrammet Ring P1. Jag blir rasande över hur många idioter det finns där ute och bemöter deras argument genom att skrika smädelser åt radion tills maken går med på att byta kanal.

2. Dåligt bemötande eller långsam service i butiker. För ett tag sedan blev jag dåligt bemött i en bokhandel. Jag klagade hos huvudkontoret, fick en ursäkt och två gratis böcker. Men jag är fortfarande arg.

3. Parkeringsproblem. Jag blir orimligt upprörd när jag måste cirkla runt och leta parkeringsplats. Det har hänt mer än en gång att jag helt enkelt har struntat i mitt ärende och kört någon annanstans istället. Lyckligtvis är det inte ett vardagsproblem i Växjö, men så fort det är festival, marknad eller liknande smäller man upp tält och spärrar av de största parkeringsplatserna. Fler bilburna besökare till stan, men färre parkeringsplatser och ändå kommer problemet som en överraskning för arrangören vid varje evenemang. Ja, jag vet att jag aldrig skulle kunna ha bil i Stockholm.

Lugnet på landet

Vi flyttade ut på landet bland annat för att komma bort från störande trafik, brölande fyllon och hundslagsmål utanför dörren. Och hur blev det då? Timmerbilar kör in på vår väg av misstag och har sedan fullt sjå att försöka vända på gårdsplanen utan att ta med sig garaget. Korna i hagen söder om oss har någon slags tävling med korna i hagen norr om oss om vilken flock som kan bröla högst. Råbockar står och skäller på varandra runt husknuten. Vildsvinen drar förbi, låter som om de utsätts för tortyr och skövlar allt de kommer åt. Och så tranorna.

Du kanske associerar tranor med dans, godis och vårens ankomst? Det gör inte jag. För mig är tranor det här lätet. Utanför sovrumsfönstret. Hela natten.

Är du Astrid Lindgren?

Vad är det med författare som envisas med att läsa in sina egna böcker? Eller snarare, hur kommer det sig att så få författare kan läsa med inlevelse? Det är ju de själva som har skrivit historien och borde följaktligen veta exakt hur karaktärerna är tänkta att låta. Sigge Eklund är ett utmärkt exempel på en författare som borde ha lämnat över uppgiften till någon annan. In i labyrinten var visserligen tillräckligt intressant för att jag skulle ta mig igenom den ändå, men en inläsare med mindre monoton röst hade gjort lyssningen till en mycket mer angenäm upplevelse.

Senast försökte jag lyssna på Inte riktigt enligt plan, såväl skriven som inläst av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg. Jag gav upp efter ett par kapitel.

När en förläggare (för jag förmodar att förlaget bestämmer) står inför valet av inläsare bör denna fråga ställas: Har författaren Astrid Lindgren-röst? Inte? Låt då en skådespelare göra jobbet!