Orättvist

Maken jobbar i Stockholm den här veckan och hunden har åkt på semester. Kvar är jag och katten. Hon är visserligen ett ypperligt sällskap, men det där med att dela på hushållsuppgifterna verkar hon inte vilja befatta sig med. Tydligen är det till exempel min tur att gå ut med soporna varje gång. Är det verkligen rättvist? Va?

Det här kan bli en lång vinter

I fikarummet står tv:n på och majoriteten av kollegorna är fullt fokuserade på vad som händer på skärmen. Jag sällar mig till de två personer som sitter längst bak i lokalen och vars hållning indikerar att de inte är särskilt intresserade av skidsport.

kollega 1: Usch vad det snöar på dem.

kollega 2: Fast man får väl utgå från att skidåkare gillar snö.

kollega 1: Är det Vasaloppet eller?

jag: Näe, Vasaloppet är alltid en söndag, så det kan det inte vara.

kollega 2: Jag tyckte nån sa att det var skid-VM.

jag: Aha. Åker de bara längdskidor eller är det slalom och… (försöker komma på nån annan skidsport) sånt också?

kollega 2: Jag tror slalom och skidskytte har egna VM, så nu är det nog bara längdskidor. Skidskyttet kommer i mars.

kollega 1: Det här kan bli en lång vinter.

jag och kollega 2: (suckar instämmande)

Hur sura är då de andra?

Trots att jag fick sitta tio minuter i väntrummet hälsade jag med ett glatt leende när det så småningom blev min tur att få komma in på mottagningsrummet.

”Men oj, vad pigg och glad du var då!” svarade tandläkaren, som jag aldrig hade träffat förut.

Och efter att ha gått igenom de obligatoriska frågorna om allergier, mediciner och tobaksvanor tillade hon:

”Du verkar vara en sån där som vaknar med ett leende på läpparna varje morgon!”

Eeh… alltså… Ingen som har känt mig längre än en kvart skulle någonsin ange glad, positiv eller utåtriktad som mina mest framhävande karaktärsdrag. Den enda rimliga slutsatsen är därför att hennes uttalande inte säger så mycket om mig, utan mer om hennes övriga klientel. Jag, menar, vad är det egentligen för surpuppor som kliver över hennes tröskel varje dag? Borde man inte visa sig åtminstone hjälpligt vänligt sinnad inför en främling som strax därpå ska peta runt med vassa föremål i ens mun? Jag vågar åtminstone inte chansa!

Hissa och dissa

Hissar:

1. Stjärnklart av Lars Wilderäng. Det börjar med att alla iPhones slutar att fungera. Bilar, kylskåp, tv-apparater. Tillfälliga strömavbrott blir allt mer ihållande, men det spelar egentligen ingen roll. Inget som innehåller elektronik fungerar längre. I städerna blir färskvatten och livsmedel snabbt en bristvara, men vissa är mer förberedda än andra.

Läs den! Alternativt lyssna på någon annans uppläsning, vilket jag gjorde.

image

2. Detta nagellack. Älskar den här nyansen! L’Oréal 133.

image

3. Batteridrivna ledlampor i form av blockljus och med timerfunktion. Det ser väl inte direkt ut som ett riktigt blockljus, men om man gömmer undan det i en lykta ger det ifrån sig ett hemtrevligt sken. Bäst av allt är att det har en inbyggd timer och lyser åtta timmar varje kväll.

image

Dissar:
1. Backstrom. Amerikanerna har alltså producerat en tv-serie baserat på karaktären Evert Bäckström i GW Perssons böcker. Why?! Med Persson själv som executive producer dessutom. Resultatet blev en blek kopia av dr House, fast utan humorn.

2. Mitt mobilbatteri. Garantin på min LG har precis gått ut och plötsligt hinner batteriet inte upp till 100% under en hel natts laddning. Så irriterande!

3. Vädertjänster. I slutet av nästa vecka blir det ca -5 enligt SMHI. Nej, -9 blir det, säger klart.se. Ni vet inte vad ni snackar om! protesterar yr.no. Det blir ju -19!
Om man nu ändå ska gissa ihop prognoser kan man väl gissa på sol och tio plusgrader istället?!

Notes to self

Visst blev det jul ändå! Firande nummer två av tre är avklarat och idag har vi ägnat dagen åt avslappning och reflektion. Det resulterade bland annat i en liten komihåglista inför nästa år:

* Tricket med att fuskstäda genom att trycka in allt bråte i ett rum som ändå aldrig används funkar inte. Någon kommer att ha ett ärende in i det rummet och lämna dörren på glänt. Sedan kommer minst hälften av gästerna vilja sitta just där inne och hänga.

* Köp inte hem godis. Gästerna har med sig chokladaskar som present. Och har de inte det får de vara utan. Hah!

* Om du vill få fyra limpor hembakat bröd att räcka till tjugotre personer kan du inte baka dem samma dag som de ska serveras. Nybakat bröd = dubbel åtgång.

* Senap är tydligen ett essentiellt tillbehör på julbordet. Köp hem senap! Eller säg åt någon som gillar senap att ta med sig.

* Strunta i pepparkakshus! Inte värt besväret för de fyra minuter det stod upp innan det rasade och gick i bitar.

20141224_122001

I god tid

I julhelgen väntar vi hit tjugotre gäster. De första dimper ner på tisdag kväll. Vad jag förstår är det inget krav, men ändå sådär underförstått förväntat att såväl förtäring som inredning bör ha åtminstone en antydan till jultema. För en gångs skull ville jag inte vara ute i sista minuten med allt, så de senaste veckorna har jag gjort detta:

* Inhandlat julblommor, närmare bestämt tre stycken amaryllis. Alla är nu överblommade och den sista slängde jag idag.

* Kokat kola som blev otroligt god. Sista dagen på terminen insåg jag att jag kanske borde bjuda mina elever på något, så all kola är slut.

* Kokat fudge. Se ovan, men byt ut eleverna mot mamma som låg på sjukhus.

* Skrubbat ugnen. Den blev jättefin och man kunde till och med se genom glaset i ugnsluckan. Sedan tillagade jag fiskgratäng som exploderade i ett vackert prickigt mönster över luckan.

* Bakat lussekatter som jag sedan lade direkt i frysen – man får ju inte vara dum! Det finns fem kvar nu.

* Köpt hem köttfärs till julköttbullarna jag ska göra. Sedan såg jag köttfärsen i kylen och tänkte att det kunde vara gott med spagetti och köttfärssås till middag.

* Putsat fönster. Som nu är prydda av fina tassavtryck.

Nåja. Lyckligtvis har gästerna med sig en hel del julmat och säkerligen en massa julstämning också, så det ordnar sig nog.

Nu ska jag gå ut och ta in en gran. Återstår att se om den har några barr kvar på tisdag.