Inspirerad

Just hemkommen från ett seminarium om kreativt skrivande och skulle helst vilja sitta uppe halva natten och skriva på min bok. Antar att jag måste gå och lägga mig och gå till jobbet imorrn bitti istället…

Får hoppas att inspirationen hänger med in i helgen!

 

Annonser

Struktur

Nu jäklar ska det bli ordning och reda på alla idéer till min påbörjade roman. Hittills har jag haft dem antecknade i mobilen och på lösa lappar på skrivbordet, men idag har jag börjat föra in dem i den struktur som redan de gamla grekerna använde till sina dramer:

1. Hot. Jag vill börja mitt i en händelse som fångar läsaren och tvingar dem att läsa vidare.

2. Exposition. Här presenteras personer, tid och miljö. Var är vi? Vilka är där och varför?

3. Konflikt. Någon form av problem uppstår. Kanske försöker man lösa det.

4. Stegring av konflikten. Problemet blir ännu mer komplext.

5. Peripeti. Vändpunkten som är början till slutet. En insikt eller kanske ett avslöjande som förändrar allt.

6. Katastrof. Upplösningen och slutet.

Godkänt!

Fick just tillbaka uppgifterna jag gjorde på sommarkursen (”Att skriva historiska romaner”). Båda var godkända och på den skönlitterära uppgiften fick jag till och med beröm!

 ”Det är en skicklig öppning, och du har även funnit ett språk som bildar en fin helhet med det liv du gestaltar. [—] Här visar du också att du har uttrycksmedlen och den tekniska och språkliga behärskning som krävs för att föra projektet vidare.”

Tänk vad lycklig man kan bli av lite positiv feedback! 😀

12 timmar senare

12 timmar senare har jag faktiskt lyckats knåpa ihop sju sidor skönlitterär text, som ett tänkt utdrag ur en historisk roman. Och det blev faktiskt ganska bra, om jag får säga det själv! Tänk om jag skulle göra det här varje dag, då skulle jag ha en färdig roman inom en månad. Det vore nåt! Nu ska jag bara snickra ihop den andra uppgiften, men jag har ju hela morgondagen på mig, så det är lugnt! 😉

Sista minuten

Min sommarkurs börjar närma sig ett slut och det är snart dags att lämna in de två uppgifter som jag har jobbat med borde ha jobbat med hela sommaren. Deadline är fredag nästa vecka, men eftersom vi sticker till Norge på måndag är det liksom NU jag måste göra klart dem. Eftersom jag vägrar lägga pengar på dyr kurslitteratur väljer jag att läsa böckerna på universitetsbiblioteket istället, där de finns som referensexemplar. Sedan upptäckte jag att biblioteket inte har särskilt generösa öppettider så här mitt i semestern, så plötsligt hade jag två timmar på mig att plöja igenom de tre kursböcker jag hade kvar och samtidigt notera det viktigaste. Nåja, det gick ganska bra, men jag läste dem knappast från pärm till pärm…

Så nu återstår bara att skriva de två inlämningsuppgifterna. Den ena skönlitterär och den andra vetenskaplig, cirka sju sidor per uppgift. Wish me luck!

Positiv respons

Nu har jag äntligen fått (läs: vågat läsa) kommentarerna på dialogen jag skickade in häromveckan. En av kurskamraterna tyckte att den var något ”styltig”, men när han provade att läsa den högt på skånska blev det riktigt bra. Hmm… okej? Jag tolkar det som om jag har en lysande författarkarriär framför mig, dock bara inom Skånelands gränser.

Läraren var desto mer positiv – han förstod uppenbarligen hela texten, trots att han verkar härstamma från Göteborgsområdet. Han skrev bland annat att jag lyckas bygga upp en spänning inför vad som ska hända eller avslöjas i sättet mina interlokutörer talar på, nästan lika mycket som genom vad de säger. Interloku… what?

Jag är i alla fall nöjd med responsen, men jag ska nog inte säga upp mig från jobbet än så länge.

Scenskräck på papper

Just nu läser jag sommarkursen ”Att skriva historiska romaner” på universitetet. När jag berättar det för folk brukar jag i allmänhet få en mycket frågande blick tillbaka. Ofta följt av kommentarer som: ”Ja, för vem vill vara ledig under semestern?” eller ”Kan du inte läsa något som du har nytta av istället?”

Men det är faktiskt inte en tillfällighet att jag läser just en kurs som inbegriper kreativt skrivande. Jag har haft författardrömmar sedan barnsben och har ett antal påbörjade romaner undangömda i lådorna. Mer än så har det aldrig blivit, och kommer kanske aldrig att bli heller, men en kurs som denna borde åtminstone vara en knuff i rätt riktning.

Just historiska romaner har aldrig direkt varit min genre, men det kanske kan bli? Jag har släktforskat mycket och har tänkt hitta inspiration i det man kan utläsa i kyrkböckerna. Och så krydda det hela med någon form av magiskt inslag så klart.

Idag har jag skrivit den första inlämningsuppgiften, en två sidor lång dialog. Att skriva den var egentligen inga problem – det jobbiga var att lämna den ifrån mig. Så fort jag skickar in den kan alla andra som läser kursen läsa vad jag har skrivit, och plötsligt blev det hur jobbigt som helst. Kan man ha scenskräck, fast på papper (datorskärm)? Maken undrade hur jag hade tänkt bli publicerad författare om jag inte vågar låta någon läsa vad jag har skrivit, och tja… det är ju en befogad fråga. Uppgiften är i alla fall skickad, så nu ska jag bara våga läsa de andras kommentarer de närmaste dagarna också.

I kursen ingår också att läsa just historiska romaner, och jag håller som bäst på att plåga mig igenom Jan Guillous ”Vägen till Jerusalem”. Hur den mannen någonsin har kunnat sälja en bok, är mig en gåta. Herregud vilken tråkig bok!