Nackdel

En nackdel med att leva utan magsäck: Personalen vid frukostserveringen kommer hela tiden och vill duka av min tallrik, trots att jag bara kommit halvvägs.

image

Annonser

Nu vet jag!

Hade en riktigt givande söndag. Som sig bör ägnade jag större delen av den åt att hälsa på min mamma i Blekinge. Först gick vi på den lokala kinarestaurangen och åt ”fyra små rätter”, dvs kyckling i currysås, nån strimlad biffhistoria, friterade räkor och friterad kyckling. Sedan visade det sig att frityrbollarna räknas som en rätt och att den fjärde rätten var friterad banan med glass. Gott!

Därefter gjorde vi en liten utflykt till mammas vallokal (där det inte direkt var någon trängsel), innan vi åkte hem till henne och åt morsdagtårta.

Strax därefter fick jag svar på en fråga som ibland avhandlas i diskussionsgrupper med gastric bypass-opererade, nämligen ”Kan man kräkas som opererad?”

Svaret är: Jajamen!

 

 

Förlåt, mamma!

Jag var ett öronbarn. Det innebär att jag hade öroninflammation i stort sett konstant. Det innebär också att jag åt penicillin i stort sett konstant. I tablettform.

Fast, tja, ”åt” är kanske inte ett passande verb här. ”Kväljdes, spottade ut, försökte gömma i blomkrukor” beskriver situationen rätt bra. Mamma krossade dem och blandade ut med saft. Försökte gömma dem i maten. Mutade mig med choklad. Väntade ut mig och kom för sent till jobbet. Och jag räknade i almanackan hur många dagar som var kvar av kuren. 

Just nu sväljer jag den här dosen varje morgon. Det tar mindre än tjugo sekunder. Förlåt, mamma!

IMAG1427

 

Om du undrar så är det dr Clooneys magiska piller, samt vitaminer som är obligatoriska livet ut efter en gastric bypass.

Problemlösning

Efter bowlingen med kollegorna från mitt gamla jobb var vi ute och åt på stan.

När man inte längre äger en magsäck är det ofta ganska svårt att äta upp maten på restaurang. Ibland syns det knappt att man har ätit, vilket kan kännas lite pinsamt.

Jag hann knappt nämna detta för min bordsherre innan han och hans närmaste bordsgranne började jobba på en lösning av problemet. Två minuter senare var till och med gurkan uppäten.

Älskar mina gamla kollegor! De må inte riktigt ha märkt att jag har slutat, men man kan alltid lita på dem när det gäller!

IMAG1199

Besiktning

Två år och lite till har gått sedan min gastric bypassoperation, så idag var jag kallad till besiktning. Eller återbesök, som man också kan kalla det. Sköterskan tyckte att jag såg ”välmående” ut. Ordet får mig att tänka på herrar med omfångsrik buk, men jag förmodar att hon menade det som en komplimang.

Precis som förra året var sköterskan och jag tämligen oense om huruvida simning är en effektiv motionsform eller inte. Hon tycker att jag ska satsa på löpband och gåstavar istället för att hålla på och simma.

Själv tycker jag att man kanske borde uppmuntra varenda liten motionsaktivitet när man har en person framför sig som har tappat 60 kg men ändå inte är ”normalviktig” ännu. Det är inte direkt så att simningen hindrar mig från några löprundor – hade jag inte simmat hade jag förmodligen legat hemma i soffan istället.

Nåja. Nästa besiktning är om tre år. Fram till dess tänker jag fortsätta simma.

Otakt

Slocknade redan vid elvatiden igår kväll och blev sedan väckt av hungriga katter tidigt i morse. Masade mig upp för att ge dem mat och kröp sedan ner hos mannen igen. Vaknade igen fem i TOLV. Oops.

Klev upp vrålhungrig så klart och sedan har hela dagen hamnat i otakt när det gäller mat. Äter för snabbt, blir proppmätt direkt och sedan jättehungrig en timme senare. Väljer fel mat och dumpar på allt möjligt. Jobbigt och obehagligt.

Imorrn ska jag ställa larmet!