Varje morgon

En klar nackdel med att kollidera med andra bilar på väg till jobbet är att man sedan måste köra förbi olyckskorsningen varenda morgon.

I morse stod det två bilar vid stoppskylten på höger sida och väntade på att få svänga ut. En mötande bil stod i vänstersvängarfilen och väntade på att få korsa min vägbana. Ser de att jag kommer? Tänker de stå kvar eller köra ut? 

Tre månader har gått och jag får fortfarande en dos adrenalin i blodet varje gång jag kör förbi. Jag riskerar åtminstone inte att somna bakom ratten.

Nöjd kund

Kontaktade Länsförsäkringar för att få ersättning för mina omkostnader efter olyckan, beredd att få kämpa för vartenda öre. Efter ett kort telefonsamtal var det klart. Ingen blankett, inga kvitton och inga intyg, de bara för över pengar till mig.

Får det verkligen gå till så här smidigt i dagens samhälle? Håll med om att det känns lite skumt! Försäkringsmänniskan jag pratade med skulle gå på semester idag, så jag misstänker att det kanske skyndade på ärendet lite. 😉

(Nej, det här är inget sponsrat inlägg.)

I’m not insane, my mother had me tested

Jag är normal. Heeelt normal, intygade kuratorn idag.

Vi pratade om olika faser man går igenom i sin krishantering och tydligen befinner jag mig i någon slags blandning mellan reaktionsfas och bearbetningsfas. Vilket är helt normalt.

Hon sa en hel del intressanta saker och jämförde bland annat min reaktion precis efter kollisionen med att bli jagad av ett lejon. Min första instinkt var att komma bort från bilen (bort från lejonet) så fort som möjligt, dvs fly från faran. När inte det fungerade eftersom allt gjorde ont, lade jag mig ner i dikeskanten och svarade knappt på tilltal. Tydligen valde jag då överlevnadsstrategin ”spela död”.

Så här i efterhand hade det ju känts bättre om jag åtminstone hade ägnat en tanke åt personerna i de andra två bilarna och kollat om de var i säkerhet, men jag var tydligen fullt upptagen med att gömma mig för lejonet.

Kör försiktigt!

Efter olyckan får jag höra frasen ”Kör försiktigt!” så mycket oftare än innan. Det är en uppmaning från människor som är måna om min säkerhet och är inte menat att analyseras mer än så. Ändå tänker jag ”Vad då köra försiktigt? Det var ju det jag gjorde! Det var inte jag som vållade olyckan och det är inte jag som är åtalad för vårdslös körning.” Av en slump körde jag en bit under tillåten hastighet vid kollisionen. Jag reagerade snabbt och hann både tvärbromsa och väja. Försiktigare än så kan det knappast bli.

Frasen är dessutom en ständig påminnelse om att trafiken är farlig. Som om jag inte tänker på det ungefär varje sekund jag kör bil. Ett av sommarens mål är att kunna köra bil utan att ha ont i magen – det är så opraktiskt att vara helt slut redan när jag kommer till jobbet på morgonen. Nästa vecka ska jag få träffa någon slags kurator, så jag hoppas att hon kan hjälpa mig med det där. Kan hon få mig att sluta lipa också vore det toppen.

text

Förlåt, mamma!

Jag var ett öronbarn. Det innebär att jag hade öroninflammation i stort sett konstant. Det innebär också att jag åt penicillin i stort sett konstant. I tablettform.

Fast, tja, ”åt” är kanske inte ett passande verb här. ”Kväljdes, spottade ut, försökte gömma i blomkrukor” beskriver situationen rätt bra. Mamma krossade dem och blandade ut med saft. Försökte gömma dem i maten. Mutade mig med choklad. Väntade ut mig och kom för sent till jobbet. Och jag räknade i almanackan hur många dagar som var kvar av kuren. 

Just nu sväljer jag den här dosen varje morgon. Det tar mindre än tjugo sekunder. Förlåt, mamma!

IMAG1427

 

Om du undrar så är det dr Clooneys magiska piller, samt vitaminer som är obligatoriska livet ut efter en gastric bypass.

Bara Hulken duger

Tydligen vill inte försäkringsbolaget betala min hyrbil för evigt, så jag måste köpa en ny bil. Har jag nämnt att jag är måttligt intresserad av bilar? Det finns väldigt många bilar att välja mellan på begagnatmarknaden. Och så finns det några helt nya som också skulle passa in i min budget.

Aluminiumfälgar, regnsensorer och sportstolar kan jag både ha och mista, så för att hitta någon form av urskiljningssystem började jag titta på krocktester. Och herregud vilken skillnad det kan vara! Jag menar, titta på de här tre och säg vilken bil du helst sätter dig i.

grön nackeröd nackekrocktest

 

Kan säga att listan över tänkbara bilar krympte markant…

Allt blir bra

Idag träffade jag en jättesnäll äldre man som också råkar vara min sjukgymnast. Hela han utstrålade trygghet och förtroende och han skällde inte på mig en enda gång. Whiplashskada låter allvarligare än det är, tyckte han, och intygade att allt kommer att bli bra.

Jag kommer att kunna simma, cykla och promenera precis som vanligt, men det kommer kanske att ta några veckor innan jag är uppe i samma tempo som innan.

Det var nära att jag drog det här gamla skämtet: ”Så jag kommer att kunna springa fem km utan problem? Vad bra, för innan olyckan orkade jag bara femhundra meter.”

Men det kändes inte så passande. 😉