Inte då heller

Har på sistone roat mig med att läsa avskrifter av domböcker och räkenskapsböcker från 1600-talet. Låter det tråkigt? Här är valda delar:

Sölvesborgs läns räkenskaper 1621-1622. ”Mästermannen har fått lön för en trollkvinna vid namn Signe Mickelsdotter i Flueryd, vilken förmedelst trolldomskonst blev dömd av 15 män, vilken dom stadfästes av landstinget och av landsdomaren, mästermannen brände henne på bål. [—] Mästermannen har fått lön för en kvinna vid namn Marna Nilsdotter i Mörrum, vilken med förenämnda trollkvinna hade umgåtts, och av 15 män blev sagd från livet, vilket stadfästes av landstinget. Mästermannen har fått lön för en fånge vid namn Per i Regneboda, vilken hade haft lägersmål med förenämnda Signe, vilken var hans styvdotter.”

Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:57. ”24 oktober 1673. [—] Det är Eskilsson som med vrede har vägrat släppa ett so som dess svärmor har sålt till Bengtsson. Eskilsson har blivit mycket vred och retirerat till sin stuga. Eskilsson har sedan hämtat son av Bengta Hermans i Tossebo, då Eskilsson åter med samma vrede är utkommen och velat med makt att ta son. Bengtsson blev slagen till jorden och dess tarmar utskurna och livet avhänt. Landstinget kan inte skatta detta som nödvärn, upphäver 15 mans domen och att Eskilsson skall plikta liv för liv (…).”

1679-01-20 Ronneby Rådstugerätt. ”Tiggerska Bengta Bengtsdotter och Olefwa Torstensdotter anklagas för trolldom. Bengta erkänner frivilligt. Har kastat salt på Margareta Feiers vägg för att orsaka henne sjukdom och lidande. Olefwa nekar till alla anklagelser. Bengta erkänner mera under tortyr. I oktober 1679 faller domarna. Bengta dog dock en naturlig död i fängelset innan avrättningen.”

Lärdomar att dra:

* Se upp med vem du umgås med.

* Det går alltid bra att hävda nödvärn även om du råkar skära upp tarmarna på ditt offer.

* Tortyr är ett bra sätt att få fram mer information.

* Folk var inte riktigt kloka på den tiden. Heller.

Ovanstående citat är hämtade från http://www.swe-gen.se/Blekinge/avrattade.htm .

Sju blå klänningar

Hittade bouppteckningen efter min morfars farfars mormor som levde bara ett stenkast från där jag bor nu och som dog ”av ålderdom” vid 72 års ålder i mitten av 1800-talet. Enligt anteckningarna bodde hon och maken inhysta efter att ha sålt sitt torp med alla inventarier, så när hon dog ägde hon bara det som rymdes i hennes klädkista. Där fanns bland annat sju blå klänningar, fyra par strumpor, ett par skor, en näve linfrön och en potatishacka. Dessutom ägde hon ett får, men jag hoppas att det inte förvarades i klädkistan.

Allt till ett sammanlagt värde av 36 kronor och 28 öre. Tråkigt bara att begravningen gick på 31,30 kr och att det sedan drogs 2 öre i skatt. Men kvar blev i alla fall 4 kronor och 43 öre för änklingen och de fem vuxna barnen att leva loppan på.

boupp

Läsa andras brev

Som släktforskare är det inte bara gamla kyrkoböcker jag gräver i för att hitta information om gamla släktingar. På sistone har jag satt tänderna i ett antal gamla brev som fanns i gömmorna när vi tömde min mormors gård. En otroligt bra källa kan jag säga!

Där fanns bland annat ett brev från min mormors farfars syster, född ca 1850. När hon började närma sig de 30 och inte blev gift utvandrade hon istället till Amerika. Där blev hon inte heller gift (och förhoppningsvis var det inte heller hennes mål i livet), men hon arbetade ihop pengar och köpte sig en egen gård.

År 1928 skriver hon så här till sin bror angående amerikanska kvinnors beteende:

urklipp

”Ni må tro att unga flickor här är ruttna in i genom. Gå och gifta sig då de är 15 år och om några månader begär de skilsmässa o ljuger inför domstolen och går falsked och så fulla av venerisk fransos, så nu måste de bygga ett lasarett särskilt och behandla sådana otäcka suggor eller slynor. Och så vill de ha underhåll av 3 eller 4 unga män som de varit gifta till och besudlat med sin ruttenhet. Jag läste det i tidningen, annars visste jag inte om det.”

Det där med integration, eller för den delen källkritik, var den där damen uppenbarligen inte särskilt intresserad av.