Kortvarig lycka

Var övertygad om att jag hade missat deadline för en av de tre (why?!) kurser jag läser den här terminen. Loggar in och blir lättad när jag upptäcker att uppgiften inte ska vara inne förrän den sextonde februari. Skönt. Om det inte vore för att den sextonde februari är IDAG! Vad sjutton hände egentligen? Var det inte januari alldeles nyss?

Nu vet jag i alla fall vad jag ska ägna min dag åt – titta på film och sen börja med uppgiften framåt åttatiden ikväll, så klart. Ha en skön söndag, hörrni!

Like a boss

Har skjutit upp en hemtenta sedan uppgifterna blev tillgängliga precis efter nyår. Varje gång jag har tänkt på tentan har jag blivit otroligt sugen på att sortera strumpor, städa ur förrådet och skrubba badkaret, så den har liksom inte hunnits med. De fyra uppsatsfrågorna skulle i alla fall besvaras med sammanlagt 2400-3200 ord och deadline var vid midnatt igår.

Första frågan började jag jobba med för en vecka sedan. Den tog två dagar att göra och genererade ynka femhundranittio ord. De andra tre tog jag tag i när jag kom hem från jobbet vid femtiden igår. Tjugo minuter i tolv skickade jag in mina svar som bestod av tvåtusenfyrahundratretton ord.

Like a boss!

Nu hoppas jag bara att min lärare också förstår att det är rätt antal ord som är viktigt här. Innehållet behöver han kanske inte titta så mycket på?

You’re welcome!

Distanskursen i engelska som jag läser just nu består av en hel del inlämningsuppgifter. Det går ut på att man ska läsa en utvald skönlitterär bok, analysera den, jämföra sin egen analys med akademiska publikationer, och sedan få ihop en snygg och sammanhängande text med så många thus, however, moreover och hence som möjligt. Ungefär så. Som om inte det vore nog, ska man sedan läsa upp sin text och samtidigt spela in sig själv på webbkameran. Slutligen mejlar man klippet till sin lärare.

Kanske är det annorlunda för de studenter som är sådär tjugo år yngre än jag och som skypar och vloggar och har sin egen kanal på YouTube, men jag är inte direkt van vid att se rörliga bilder på mig själv.

Så när det var dags att spela in första uppgiften sminkade jag mig, valde kläder med omsorg och flyttade runt på lamporna för att få rätt belysning. Om jag råkade säga fel någonstans raderade jag klippet och började om från början.

Idag spelade jag in min femte uppgift. Osminkad med rödsnuten näsa och flottigt hår. Läraren fick åtta minuter av mig, varav ungefär tre bestod av hostattacker. När han öppnar sitt mejl lär han bli evigt tacksam att han undervisar på distans. You’re welcome!

You do the math!

Imorgon ska jag skriva högskoleprovet. Av någon outgrundlig anledning består delar av provet tydligen av rena matteuppgifter. Jag läste humanistisk linje på gymnasiet och hade följaktligen min senaste mattelektion i början av nittiotalet.

Efter att ha tagit en titt på ett gammalt högskoleprov inser jag att jag står inför två valmöjligheter:

1. Ägna min fredagskväll åt att intensivplugga aritmetik, geometri och algebra.

2. Använda mig av den väl beprövade metoden ”kvalificerad gissning” på de tjugofyra uppgifter som består av mattetal och istället ägna kvällen åt att titta på söta kattvideor.

 

Snabb krishantering

Efter att ha lämnat in min uppgift i sista minuten häromdagen hade jag en universitetsrelaterad kris som fick mig att fundera över hur jag har lyckats ta mig igenom en lång universitetsutbildning med så här kass studieteknik, samt varför jag bemödar mig om att plugga mer när jag egentligen inte behöver det.

Idag mejlade läraren sin kommentar och som genom ett under är krisen helt utagerad.

quote1quote2

En man utan skrupler

Idag har jag sträckläst The Great Gatsby (eller En man utan skrupler, som den tydligen hette i första översättningen till svenska). Den ska vara utläst den 2 oktober och eftersom jag egentligen inte läser särskilt snabbt tänkte jag att det kunde vara bra att börja i tid. Men när jag väl börjat blev jag sittande i soffan och lämnade bara huset för att åka och rösta.

Tydligen är den nummer två på en lista som någon har gjort över 1900-talets mest läsvärda (amerikanska) böcker, och jag förstår varför. Redan från start sugs man in i 1920-talets fascinerande överklassvärld på Long Island med människor vars livsval och värderingar är så totalt främmande, åtminstone för mig. Rasism, kvinnoförtryck, otrohet och människor som är notoriskt oärliga – inget man direkt vill ha i sitt liv, men i bokform blir det bra!

Antar att jag måste se filmen nu, men jag förstår verkligen inte hur Leonardo passar in någonstans i det här.

the-great-gatsby-1