I dag blev det 70 längder i simhallen, dvs en hel timmes simning och i fredags simmade jag 60. Innan dess var det rätt länge sedan jag orkade fler än 50, så det känns som om jag är tillbaka på rätt spår igen. Är inte så trött i övrigt längre heller.
Vet inte vad jag har gjort annorlunda, men jag har blivit av med en väldigt långdragen snuva också, så kanske var det ett envist virus som ställde till det helt enkelt? Hur som helst så känns det bra!
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att röra på mig, och min gastric bypass har inte direkt ändrat på det, även om det är hundra gånger enklare nu när jag slipper släpa med mig så många extrakilon. Det finns en enda motionsform som jag älskar, och det är simning. Jag ser det knappt som motion ens, utan mer som meditation. Känslan av tyngdlöshet är helt oslagbar, och när jag kliver ner i vattnet släpper jag allt annat. Det enda som finns är jag, vattnet och 70 längder som ska simmas. Det spelar ingen roll hur många bekymmer jag har när jag kliver i, för när jag kliver upp igen en timme senare har jag inga kvar.
När jag inte har möjlighet att simma händer det att jag tar en promenad eller ställer mig på min crosstrainer, men av någon anledning orkar jag inte gå lika långt eller träna lika hårt efter operationen som innan. Det finns en bra promenadväg runt byn som mäter ganska exakt 4 km, och innan operationen var den faktiskt inget större problem. Nu får jag allt som oftast någon slags energikris efter 3 km. Jag blir matt, yr och darrig och måste bära med mig både vattenflaska och en banan för att kunna ta mig runt.
Förmodligen sitter det mest i huvudet, annars är det lite underligt att jag faktiskt orkar simma 2 km på 70 minuter i sträck, men får energikris av att gå 3 km.
Dagens motion: 20 minuters promenad och 25 minuter på crosstrainern
fortsättning följer... 