And it’s gone

Maken: Du vet allt det där du hade sparat på skrivbordet?

Jag: Ja?

Maken: Det finns inte längre.

En vanlig söndagkväll

Hur det går med musjakten, undrar ni? Tja, som svar på det kan jag berätta vad jag har gjort ikväll:

• gillrat musfällor i bilen
• funderat över hur lång tid det skulle ta att cykla de 16 kilometerna till jobbet
• kollat på Hemnet vad det finns för lägenheter till salu i stan
• konstaterat att det går jättebra att smaska i sig både choklad, nötter och korv utan att musfällan löses ut
• hört en proppmätt mus hånskratta åt mig från sitt gömställe

En helt vanlig söndagkväll på sistone.

 

Det finns nackdelar med det mesta

Fördelar med att bo i ett hyfsat nytt hus: När man väl har stängt inspektionsluckan till grunden ordentligt är huset så tätt att mössen inte tar sig in.

Nackdelar med att bo i ett hyfsat nytt hus: Huset är så tätt att de fem mössen som följde med vedkorgen in från garaget inte hittar ut på egen hand.

Prisgaranti och pubisk transport

Funderar på att besöka julmarknaden i Bremen någon gång framåt december och gör då som jag alltid gör:

1. Går till en känd hotelljämförelsesida för att få en bra överblick.

2. Hittar ett prisvärt hotell med bra läge.

3. Går till hotellets egen webbsida och bokar rum där, eftersom det visar sig vara billigare.

Jämförelsesidor har ofta någon slags prisgaranti: ”Om du hittar ett bättre pris för exakt samma vistelse på en annan webbplats så matchar vi det.” Men jag förstår inte vem som skulle bemöda sig om att kontakta jämförelsesidan och lägga fram bevis på det lägre upphittade priset, bara för att i slutändan få betala exakt samma summa? Ansträng er lite för sjutton! Erbjud ytterligare 10% rabatt, gratis lunch, en chokladask eller vad som helst!

Eller ja, kanske inte vad som helst. Om man bokar just det här hotellet får man tydligen gratis ”pubic transport”, och det kan jag faktiskt vara utan.

Någon annan dag

Maken och jag återvänder hem efter några dagar i Stockholm och en tur till Åland. Under första halvtimmen tillbaka i huset sker detta:

Maken:

Hälsar på hunden.

Skakar ut och hänger upp jackan som legat ihopvikt i hans väska.

Packar upp och lägger tillbaka enstaka oanvända plagg i garderoben.

Lägger tillbaka alla sina badrumsartiklar på deras rätta plats.

Gömmer undan godiset vi köpte i taxfree.

Bär iväg sin smutstvätt till tvättstugan, upptäcker att maskinen redan är halvfull och sätter igång den.

Sätter igång vattenkokaren för att göra te till mig.

Kollar posten som hus/hund/kattvakten burit in.

Jag:

Hälsar på hunden.

Dumpar mina väskor på bordet i vardagsrummet.

Får syn på katten, plockar upp henne för att gosa.

Kollar om det är några kakor kvar av dem jag bakade åt hus/hund/kattvakten.

Får ett meddelande på min telefon, kollar det och fastnar på facebook (som jag kollade senast i bilen hem från stationen).

Dricker en kopp te som maken har fixat åt mig.

Mycket senare: Hittar inte min tandborste, hämtar den ur min packning och tänker att resten kan jag ju packa upp imorgon. Eller någon annan dag.

Piteå calling

Jag får ett sms, men kollar inte eftersom mina händer är upptagna. Någon minut senare ringer mobilen, mitt eget nummer visas på displayen och jag svarar konfunderad.

Norrlänning: Hej, jo… Min fru har nästan samma mobilnummer som du och jag råkade skriva en fyra när det skulle vara en sexa, så nu har det kommit en kod till dig som vi behöver.

Jag: Eeh… va?

Norrlänning: Jo, så om du är hemma kanske du kan kolla din e-mejl.

(Röst i bakgrunden)

Norrlänning: Jaha, IT-killen säger att den ska ha kommit till din mobil. Så om du kan kolla om du har fått nåt meddelande på mobilen och ge mig koden?

Jag: Eeh… vänta lite då.

Kollar mitt sms och antecknar koden som är från Google, samtidigt som jag funderar på om jag har läst några bedrägerivarningar om norrlänningar som ringer runt och lurar till sig koder från folks mobiler.

Jag: Vad skulle du ha koden till, sa du?

Norrlänning: Vänta så får du prata med IT-killen, han är bättre på att förklara.

IT-killen: Jo, vi skulle skapa ett konto. De kräver dubbel säkerhet så man måste skriva in sitt mobilnummer också.

Jag: Ett konto till vad?

IT-killen: Jo, ett sånt här, vad heter det, g-mailkonto, visst.

Här inser jag att det hela är för dumt för att vara påhittat och överlämnar koden mot ett löfte om att de byter mobilnummer så fort de har loggat in.

Extrapris

Visserligen ett generöst erbjudande, ICA, men för tio spänn vill jag nog att åtminstone någon av blommorna i buketten har en tillstymmelse till framtid.

Räcker hela sommaren

När boken är större än katten, då vet man att man har att göra resten av semestern.

Jag vann kriget

Ska bara in till stan för att köpa något på apoteket och på ICA. Får syn på mig själv i hallspegeln på väg ut och det tar tvärstopp.

”De där shortsen håller inte in magen så bra, dessutom är mina ben för bleka. Jag borde byta till något annat.”

Och:

”Den där t-shirten har ju väldigt korta ärmar, vill jag verkligen visa mina fula armar sådär? Kan jag dölja det med en kofta?”

Jag tar av mig skorna och går för att byta kläder. Provar alla byxor jag har, men inga får mig att känna mig bekvämare. Drar på mig en svart kofta, för som alla vet blir man helt osynlig i svart.

Jag hinner göra ganska många klädbyten innan jag stannar upp och tänker klart. Vad sjutton håller jag på med? Sedan när är det viktigt för mig att se snygg ut på ICA? Det är ingen modellfotografering jag ska iväg på, och jag ska inte ställa mig på scen. Jag har ingen som helst skyldighet att se bra ut – inte ens så bra som möjligt. Mina ben fungerar jättebra att gå och cykla med, de kan till och med springa korta sträckor, trots att de är bleka. Och armarna är verkligen funktionella när det gäller att sträcka sig efter saker och att bära och lyfta. De duger hur bra som helst! Varför ska jag dölja dem med en kofta?

Till sist åker jag iväg iklädd det jag hade tänkt från början; shorts och t-shirt. Ingen stannar för att stirra och peka, och jag blir inte heller utslängd från ICA. Däremot upptäcker jag snart att jag har överskattat temperaturen. Solskenet till trots blåser det kalla vindar och jag fryser om mina bara armar – men det är det värt, för jag har vunnit kriget.

Mejlkonversation med kundtjänst

Uber: Tack för att du registrerat dig! Vi är glada att du ska börja resa med oss.

Jag: *Flyttar till skräppost*

Uber: Din lördagskvällsresa med Uber, 82 kr. Start Kungsgatan, Mål Svedborgsplan.

Jag: Jag är inte kund hos er, ta bort min mejladress tack!

Uber: Vill du ha ännu fler gratisresor?

Jag: Jag är inte kund hos er, sluta mejla mig!

Uber: Tack för att du kontaktat oss angående ditt problem med Uber. Din feedback om kommunikationen med vår kundsupport är viktig och hjälper oss att förbättra din upplevelse i framtiden.

Jag: Jag har inte fått nån hjälp!

Uber: Skänk dina gamla kläder smidigt med hjälp av Uber nu på lördag!‏

Jag: Men hur svårt kan det vara?!

Uber: Ledsen att höra om denna olägenhet. Vi ska nå ut till ryttaren som skapade detta konto för att uppdatera sin e-postadress så att du inte får sina meddelanden längre.

Uber: Här är Ubers nya integritetspolicy‏.

Jag: Radera kontot!

Uber: Vi kan inte hitta något konto som är kopplat till dig?

Jag: Det är för att jag inte har något konto och aldrig har haft något konto. Sluta mejla mig!

Uber: Vill du radera ditt konto?

Jag: Jag har inget konto, men visst.

Uber: Ditt konto är nu raderat. Det var en annan person som registrerat din email.
Hoppas att du kommer tillbaka till Uber i framtiden.

Uber: Tack för att du kontaktat oss angående ditt problem med Uber. Din feedback om kommunikationen med vår kundsupport är viktig och hjälper oss att förbättra din upplevelse i framtiden.

Jag: